Nu är det bara en arbetsdag kvar.
Den där känslan som infinner sig när man går hem sista dagen innan semestern, den är obetalbar. Då vet man att man har ett antal veckor ledigt framför sig. Samtidigt vet man att dom veckorna bara susar förbi och att det knappt känns som om man varit ledig, men dom tankarna försöker man tränga undan och istället bara njuta av den första dagen av semestern.
För varje år som går verkar jag längta mer och mer efter semestern. Har det med åldern att göra tro?
Nu är klockan över elva...idag igen. Fortfarande lite att göra innan läggdags. Jag är hopplös.
Men hey...det är ju bara en dag kvar, who cares??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar