Det började med att vi gick till fel kyrka. Den vi gick till först och som vi trodde var den rätta verkade vara helt stängd, och medans vi stod där och stod helt frågade ut var det 4-5 personer till som kom och såg lika frågande ut som vi. Sen var det någon som sa att det var i den andra kyrkan, vilken vi såg toppen på där vi stod så det var bara att knata dit. Det tog bara ett par minuter som tur va.
Kyrkan var väldigt liten och jag undrade först hur alla körsångare skulle få plats uppe på den lilla scenen. Men det visade sig gå bra, trots att vissa stod väldigt skymda och knappt såg Gabriel.
Hur som helst, vi var i ganska god tid ändå...trots vårt missöde med fel kyrka. Det var redan mycket folk som hade bänkat sig men trots det hittade vi hyfsade platser på andra raden ...dock vid sidan av kören, så vi hade inte den bästa sikten. Men jag var ändå främst där för att lyssna på låtarna och stämmorna, även fast det är otroligt roligt och intressant att titta på folk också.
När vi satt oss på våra platser så tänkte jag på hur många barn som satt runt omkring oss. En del var riktigt små, och tyckte nästan att det var tid för läggdags för vissa. Bevis för det får ni nu...Efter en stund kände jag små fötter snuddandes vid mitt ryggslut. Det satt alltså barn bakom oss. Visst, tänkte jag...helt okej om fötterna bara är där en gång. Men det fortsatte...och fortsatte...och INGEN av föräldrarna verkade vara medvetna om vad ungen höll på med. Till slut satte jag mig demostrativt längst fram på min bänkplats så att ungens fötter inte nådde mig, och då reagerade helt plötsligt det ena päronet och sa slött att sådär får man minnsan inte göra.
Med risk för att låta som en gammal kärring nu; Barn som är små tycker jag inte man ska ta med på sådana tillställningar, dels för jag tror att dom inte bryr sig ett skit om deras mamma står i kören och sjunger, dels för att dom blir rastlösa efter ungefär en minut och börjar åla sig i bänkarna och skrika och störa precis alla andra som sitter i närheten. Skaffa barnvakt!!!!
Konserten började och det var riktigt intressant att sitta och lyssna istället för att vara "på den andra sidan" och stå och sjunga. Lyssnade noggrant på alla stämmor, och även fast vi satt närmast tenorerna så hörde vi alla stämmor bra ändå. Exempel på låtar som sjöngs var Triad´s "Tänd ett ljus" och Wham´s "Last christmas". Gabriel är riktigt duktig på att arrangera låtar och sätta stämmor så det lät grymt bra.
Sist jag var med hade han bjudit in en tjej från sin andra kör, One Voice, för att sjunga solo på ett par låtar...vilket jag tycker var skitbra. Denna gång hade dom haft den sedvanliga lottningen bland körsångarna (som vi har på våra terminskonserter"). Hrm....ja, som vanligt finns det alltid människor som inte har någon självinsikt och tycker dom sjunger skitbra...vilket kanske inte stämmer överrens med verkligheten. Men så kommer det alltid att vara och det är bara att acceptera och respektera. Hur som helst är det modigt att bara ställa sig där överhuvudtaget.
En bild på de 120 körsångarna. Jag sitter på den andra bänkraden längst till vänster i bild...ser ni? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar