När jag ser dom tillsammans börjar jag ofta tänka på mitt eget liv. Jag har alltid tyckt det varit skönt att vara själv, även när jag var yngre och bodde hemma. Jag behövde min egen tid och njöt fullt ut av den. När jag sedan flyttade till en alldeles egen lägenhet var det som att komma till himmelen. Här kan jag göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Finns ingen som bryr sig eller är i vägen.
Men tiden flyger förbi och man hinner nästan inte med. Snart är man 30 och har ingen egen soulmate i sitt liv. Kommer jag någonsin att träffa denna speciella person som är menad bara för mig? Är jag verkligen öppen för att träffa någon, eller är jag kanske "rädd" att denna någon ska komma in i mitt liv och ta bort alla de rutiner jag har och rumstera om mitt liv?
*
Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone
Fin text från refrängen av Natasha Bedingfield´s låt "Soulmate".
1 kommentar:
Tack snälla vännen för de fina orden. De värmer oerhört mycket!
Vi är liksom du väldigt glada att vi nu hittat tillbaks till varandra.
Vi önskar inget hellre än att du oxå kan hitta någon som du kan dela ditt liv med. Du kommer att göra det, men då måste du våga!
Kramar
Camilla och Peter
Skicka en kommentar