Jaha, idag är det första advent. Känns verkligen inte som det. Men det är bara att acceptera och börja tro på det. Inandas den juliga känslan. I dom flesta fönster har det börjat ploppa upp ljusstakar och på balkongerna olika slags ljusslingor. Mysigt....
Jag började dra fram min Claes Ohlsson-kasse där jag har alla mina julsaker. Ja, det stämmer....alla mina julsaker får plats i en Claes Ohlsson-kasse. Upp med ljusstaken i fönstret och fram med de tomtar som fanns nedtryckta i påsen, ställda strategiskt i bokhyllan. Jag har nämligen inte så många ställen att ställa saker på, så bokhyllan blir det främsta "julpyntsoffret".
Förra året köpte jag en stående julstjärna med en tillhörande lampskärm till. Idag när jag skulle plocka fram den hittade jag bara själva julstjärnan. Blev lite smått nervös när jag inte hittade foten till den. Jag letade och letade. Ni vet, man letar på samma ställe femtioelva gånger...men man VET ändå att den inte finns där. Man hoppas på något slags mirakel, att ögat har missat dom första femtiotio gångerna och att man nu, i ren desperation, ska hitta den! Men nä...
Jag gick in i sovrummet...stod still...tänkte...tittade mig omkring i hopp om att någon sorts ljusglimt i hjärnan skulle ge sig till känna var jag hade gjort av den förbannade foten. Men så tittade jag på min nattdukslampa. Hmm, tänkte jag...den känns bekant på något sätt. Man jaaaa, just det. Där föll poletten ner....julstjärnsfoten blev efter förra julen en vanlig lampa, med lampskärmen som följde med när jag köpte den. Smart, Mia....vilket minne du har!
Julstjärnan är nu på plats, men nu har jag istället ingen nattdukslampa...men det får jag leva med. Imorgon ska jag ta fram lite röda dukar, och då har jag julpyntat klart för iår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar